Nationella minoriteter och minoritetsspråk
De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.
Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.
Vårt ansvar som kommun
Minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd och stöd för de nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Att stärka skyddet av de nationella minoriteterna är en del av Sveriges arbete med att värna om de mänskliga rättigheterna.
Sverige har en lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk som gäller för alla kommuner i landet. Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har ett nationellt uppföljningsansvar för uppföljningen av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Dessa myndigheter fördelar även statsbidragen till kommuner och landsting. Länsstyrelsen har också i uppdrag att stödja kommunalt utvecklingsarbete avseende den romska minoriteten.
Minoritetspolitiken kan delas upp i tre delområden:
- Diskriminering och utsatthet
- Inflytande och delaktighet
- Språk och kulturell identitet
Skolans ansvar
”En elev som tillhör någon av de nationella minoriteterna ska erbjudas modersmålsundervisning i elevens nationella minoritetsspråk”. Det innebär för modersmålsundervisning i nationella minoritetsspråk att kravet på att elevens vårdnadshavare har språket som modersmål tas bort för elever som tillhör en nationell minoritet.
Elever som går i grundskola, grundsärskola, sameskola eller specialskola behöver heller inte ha grundläggande kunskaper i språket för att få modersmålsundervisning.
Se även
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 30 januari 2023